För den som inte vet om det så har jag redan tre bedårande barnbarn. Ja, jag säger redan eftersom jag själv tycker det är ganska tidigt att ha barnbarn på 6 år när man strax fyller 51 år själv. Min dotter blev det man idag igen populärt kallar "ung mamma". En omvälvande upplevelse som satte alla våra familjerelationer minst sagt på prov och jag skulle kunna skriva en hel roman bara om det som hänt runt allt detta. Jag kommer säkert att återvända till temat under dagar efterhand. I alla fall kan jag säga att tiden som har gått och som gett oss möjligheten att få uppleva dessa tre fantastiska grabbar har varit minst sagt fantastisk och är så fortfarande.
De båda unga föräldrarna är idag lyckligt gifta och arbetar båda heltid. När de båda av en händelse bytte och började på nya jobb nästan samtidigt erbjöd jag mig att under en tid kunde hämta lite tidigare på dagis några av dagarna i veckan. Idag var en sådan dag då jag hämtade på eftermiddagen. Vi kommer då hem lagom till barnens mellanmål och det slog mig att jag glömt av att själv äta lunch eftersom min frukost varit så mättade. Den sista av mina fyra ägghalvor stod mig upp i halsen efter frukosten. Jag gillar absolut kokt ägg men har svårt att äta det i större mängd eller för ofta. Får nog bli bara ett ägg framöver och kanske i olika versioner för att få ner det. Bra med protein sägs det ju.
I alla fall så blev eftermiddagen ihop med barnbarnen några timmar, en tid med stort sug i magen. Här infinner sig genast faran i att vilja haka på då barnbarnen gärna vill ha pepparkakor och kanelknäckebröd ihop med sina frukter. Hade inte suttit fel med ett sött alternativ till kaffet men för att undvika fällan så struntade jag helt enkelt i kaffet. Jag skalade ett stort päron däremot så lite fruktsocker blev det nog men det får jag leva med. Nu infann sig så plötsligt min nästa relationsstörning som jag tycks ha ihop med svält på mat.
När jag på olika sätt bantar så mår jag fantastiskt mycket bättre av att baka och laga mat åt andra. I mina senare försök att tolka in detta så drabbas jag genast av känslan att jag själv antagligen kanske också är lite av en sk feeder. Jag gillar att se andra äta eller att plåga mig med att baka eller laga god mat när jag själv är förvägrad att äta den. Inte mycket jag kan göra åt den saken mer än att bli medveten om den. Då är det väl fantastiskt bra för mig att jag har ett helt annat hushåll som jag går till och gör detta så behöver jag inte stanna kvar och misslyckas genom att äta något av det jag tillagat.
Jag har tidigare haft samma tendenser även hemma och faktiskt ändå oftast klarat av att låta bli själva ätandet då också. Men misslyckats har jag definitivt gjort också. Flera gånger. Så klart är det ju svårare om man lägger det goda i sin egen kyl eller frys så i en förlängning lurar fällan mer här henna. Dagens bästa tanke är då att om någon mer än jag lider av samma syndrom så är tipset från mig att kanske stimulera och träna sig själv i att låta bli saker man vill tillaga genom att man helt enkelt åker till en vän och erbjuder sig baka eller laga mat där. Varför inte, en vän blir kanske väldigt glad av erbjudandet ?
Dagens middag ikväll:
En stor kycklingfilé & Kokt fryst Broccoli, vatten att dricka. Kaffe på maten.
Kycklingen stekte jag på båda sidor, kryddades bara med salt, vitpeppar, kryddmix, svartpeppar, cayennepeppar, en aning curry, Slog sedan på grädde och lät stå och puttra på medel värme en rätt lång stund. Inget annat. Mumsigt värre tyckte min man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar