Medan våra politiker käbblar istället för att arbeta så dör folk av bristerna i deras politik. Vanvård pågår dagligen och inte bara här på vårt lokala CLV medicinavdelning 3 på Växjö lasarett. Vi, jag och min syster och flera med oss är vittnen.(Läs gärna även en länk som jag infogar längst ned i inlägget) Vi har sett vanvården varje dag på plats. Vanvården som föds i en ständigt överbelastad och underbemannad vårdapparat och omsorg.
Detta är bland annat en bild på min mamma för några dagar sedan .Klädd och ätande. Då hade jag just efter helgen haft ett inte litet vulkanutbrott för att hon dels ligger på den avdelning där hon gör när läkemedelsverk o socialstyrelsen i sina anvisningar menar att personer som överdoserats eller överreagerat av Risperidon/Risperdal ska ligga på IVA eller i vart fall som jag tolkar det monitorerad=övervakad plats för att risker för arytmier, hjärtstopp o cerebravaskulärt insjuknande är påtagligt högre för äldre med denna medicin. Speciellt om man har kommit in och akut utsatts från alla tabletterna av misstänkt överdos/reaktion biverkan.
Mitt utbrott ledde konstigt nog till att mamma fick ligga obehandlad en hel helg och gavs först dropp på em måndag efter helgen och att jag så hade ringt som en vulkan i vredesutbrott..En annan fråga jag har skrikit om till en aktuell läkare var att ingen personal verkat anteckna eller bry sig om huruvida min mor hade kunnat ha avföring sedan hon kommit in och att sådant märkbart skulle kunnat göra en person mer agitativ och förvirrad som vår mamma varit nu i helg. Samma dag Kl 22.00 på natten väljer man så först att laxera henne. Hade man gjort det om inte jag skrikit? Detta sena laxerande till hela tre rumskamraters förtvivlan för att en hel sal sjuka nu också förstod att de alla inte skulle få sova på natten Mycket riktigt blev det så. Min mamma kördes ut och in i rullstol för sina behov hela natten.
Detta var alltså en av mina personliga observationer och frågor då ingen hade kunnat besvara mig om vår mamma hade haft avföring under helgen eller ej och att hon tydligt uppvisade stegrande försvagning och fortsatt förvirring. Oavsett så var det betydande för min mamma med laxering om än så på natten. Vi fick plötsligt en underbar dag med en hyfsat klar och talför mamma. Hon var "som ny" men ack det skulle inte vara ej länge. Droppet togs ju bort efter en påse. Värden (Kalium) fortsatt höga o temp sjönk tillbaka till 33 när man tog bort droppet. Närvarandegraden sjönk för var dag och kommunikationen med oss upphörde nästan helt om man inte aktivt ropade på henne. Ingen kunnig ger oss en enda tänkbar information om vad vi kan förvänta oss av sjukdomsbilden i sin helhet.
Vi påtalar hela tiden allt vi ser men inget mera händer med vår information. På våra upprepade önskemål att få tala med läkare får vi snäsigt veta att "de har verkligen inte tid med att tala med er". (JAG KRÄVDE ett samtal med läkare i måndags). Mamma blev och blir efter tisdagen mer o mer benägen att inte komma ihåg att hon inte längre klarar av att gå eller stå för sig själv eller att hon ens haft en rollator. Ingen har heller tränat henne på detta utan upprepar sin information till oss att sådant hinner man inte med här utan det kan vi själva göra för och med henne efter hemkomst.
Jag skrev ett inlägg på min facebook häromdagen om att jag också hittat henne och annan kvinna "fastlåsta" inkörda med rygg mot alla i rummet, i lustiga positioner utan kontakt med omvärld vända bort från allt o alla häromdagen. (Ibland utkörda i tv-rum matsal utan tillgång till larmknapp vid alla bord) Mamma då också den dagen långt från tillgång till larmknapp rakt framför ett fönster med nedrullad persienn. På min oroade fråga om varför hon satt där hon gjorde och utan larm så svarade hon lågmäld " för att jag tror jag har bajsade ner mig" . Ingen hade tagit henne till toalett. Hon hade heller inte kunnat larma om hon inte reste sig och gick. Jag var glad att jag kom när en mer rörlig rumskamrat lät mig veta att sådär lämnar man både henne och andra många timmar om dagen. I princip från det att de tas upp. Oftast utan fortsatt tillsyn annat än vid måltid.
Under samma dag blödde mamma upprepat näsblod och jag påtalade till usk. Hon börjar upprepat också kräkas igår när min syster är där. Hennes beteende vid kräkning gör att min syster förstår att hennes hjärna inte längre registrerar smärta och obehaglig upplevelse och inte heller förstår hur att avvärja sådan känsla och situation, vilket nu kändes vara en förstärkt reaktion på en biverkning vi redan påtalat att vi har sett henne ha länge. Min syster påkallar akut uppmärksamhet och uttrycker också sin oro för faran med att lämna mamma som nu också ännu starkare försöker visa att hon vill resa sig, ensam. Hon vill bland annat hem och min syster menar att sitter hon ensam kan hon tro sig kunna gå. Undersköterska/Sköterska lovar överlämna denna viktiga information för åtgärder.
Idag kommer på morgonen samtalet som inte fick komma. Man berättar för oss att man tagit upp och placerat henne i rullstol. Lämnat henne "endast några minuter" trots att rumskamrater tycker sig veta annat. Återigen förstår vi att hon då måste ha blivit inkörd/placerad i ett hörn vinklad mot fönster med neddragen persienn och ett element som där jag hittade henne sist utan larmknapp. För att vad då? För att inte ligga till last med att larma? Rumskamrater vittnar om hur länge man lämnar svaga sittande på detta vis utan uppmärksamhet på flera timmar.Speciellt oroade över att det skett med vår svaga mamma.
Flera foto visar att så här gick det. De resterande bilderna är resultatet från idag. Hon har så klart av någon anledning till slut försökt resa sig och fallit. Mamma tillhör normalt inte de som en enda gång gjort sådan rörelse efter att nyss placerats där i rullstol (om man menar endast 2 minuter). Enligt uppgift lämnad enbart ett par minuter. Så sent som i förrgår ringde man oss på tidig morgon och stimmade upp oss om att hon absolut ska hem. detta trots att vi fått beta att man inväntar rätt kroppstemperatur och utlåtande av psykiatriskt team som bland annat ordinerat medicinen Risperidon. Man ville nu inte ens hålla tidigare utlovat vårdplaneringsmöte på avdelningen för hon ska minsann hem och det där kan skötas på telefon. När vi undrar HUR någon ska ta hand mamma på det vis hon är och med de följder av personalbrist vi har fått sett på boendet hon bor på så fräste sköterska till svar att "nu är det slutpratat om detta".
Nu är hon röntgad, sydd och naturligtvis skadad på många sätt som vi inte vet omfattning av ännu och vi vet inte heller hur det slutar. Hoppas ni politiker ligger här själva en dag och får smaka på den sura verkligheten. Hoppas ni blir utan hjälp som ni tycker er förtjäna.
SNÄLLA DU SOM LÄSER. HJÄLP OSS GENOM ATT GÄRNA DELA för vi måste tillsammans försöka rädda de gamla, sjuka och de personal som försöker att sköta sitt jobb under dessa bedrövliga villkor.. DE DRUNKNAR JU ALLA I DEN PK-TYSTNAD SOM FÅTT FÖRKVÄVT ALLT ANNAT VIKTIGT VI HÖRT PÅ SISTA TIDEN!.
http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article22125137.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar