DU SVENSKE RAGGARE KOM TILLBAKA!

Relationer är en form av ett beroende av trygghet. Precis som med relation till mat så behöver vi också en naturlig och god relation till vår känsla av absolut obegränsad frihet. Denna frihet ger oss nämligen förmåga att känna lust till att ut och röra oss. Oavsett om det rör sig om enkel promenad till eller från jobbet, gå med barnvagnen eller ta en löprunda för den goda hälsan så är den relationen till frihet nödvändig att hålla god för att inte vår frihet ska begränsas och vårt liv därmed försämras. Utan denna frihet att vilja röra oss skapas annars väldigt snabbt ett sjukt folk. Min personliga relation till att känna mig trygg i min och min familjs fria rörlighet är numera kraftigt rubbad. Inte borta men kraftigt nedsatt. Det gör mig arg.

Att känna sig trygg nog att leva fritt utomhus oavsett tid på dygnet anser jag är en rättighet. Denna rättighet till uppnådd frihet har våra förfäder överlämnat till oss och denna frihet är byggd med hårt utvecklingsarbete och jämlikhetsarbete. 
Därför, Stefan Löfvén, är det inte din och dina parti- och regeringskamraters enskilt ägda sak att få ta er rätten att beröva oss en just värdefull rättighet som frihet. Just det gör du ändå med ditt sätt att undvika regera vårt land med fungerade metoder. 

Stefan Löfvén det är dags nu. Du måste inse att du har misslyckats med ditt uppdrag och du bör därmed ha värdighet nog att avgå självmant. Du är säkert en bra människa men du är ingen statsminister för Sverige. Inte en som gör mig trygg i alla fall. Inte en som gör mina anhöriga trygga heller. Det är därmed dags för dig att lämna plats till Svenska folket att låta ta fram nya kandidater som kan producera och leverera konkreta åtgärder som sträcker sig utanför alla tänkbara boxar som du skapat. 

Sverige behöver agera i massiv form. Vi måste ha en regering som skapar möjligheter att skyndsamt vidtaga nödvändiga åtgärder och som har förmåga till handlingskraft. Tillräckligt mycket sådan för att klara att återskapa den trygghet och välfärd som vi faktiskt hade uppnått före det förfall som S med flera föregångare har startat. Ny regering måste våga ta till åtgärder som också innebär snabba och kanske annars omöjliga lagändringar. Vi måste ha kompetens i form av människor och ledare som alla besitter en handfast vilja att kavla upp ärmarna och börja arbeta. Det som händer omkring oss medger inte tid för käbbel i TV med pajkastning i meningslösa debatter som leder oss endast till ett fortsatt ingenting. 

Jag läser en artikel i Sydsvenskan om en 28 år gammal tjej som på sin första konsert i livet antastas och ofredas av invandrare med okänt ursprung. I samma artikel läser jag hur en grupp killar som hon därefter i panik frågar vägen därifrån om, också de väljer att ofreda och hota istället för att hjälpa henne. Hennes första gång på konsert. Ingen omkring henne som uppenbart ser vad som händer ingriper? 

http://www.sydsvenskan.se/malmo/tre-fyra-killar-borjade-ta-pa-mig-fran-alla-hall-och-kanter/

"andra i publikhavet såg vad som hände utan att ingripa, vilket förvärrade känslan av utsatthet" 

Jag läser om Tasha Strandå. En ung mamma, med ett litet barn, som även de två utsätts för ett övergrepp i sin vardag. Mamman vill ha en trivsam lekstund ute med sitt barn i stadens park. Istället följs nu mammans och dotterns vardag av störd sömn, ångest, rädsla och förändrat levnadsmönster som påverkar dem för lång tid framöver och som de sannolikt kommer att överföra till sina många vänner i samma livssituation.  
Hon hade turen att någon ingrep för vad hade hänt annars. 

http://www.expressen.se/kvallsposten/tasha-22-overfolls--vill-traffa-sin-raddare/

Jag frågar dig Stefan Löfvén vad vill du ge oss, ditt folk, med att du fortsatt låter acceptera att detta fortgår i den omfattning som det gör? Jag kanske ska ställa frågan lite bredare. Vad vill eller kan du och dina föregångare säga om hur ni alla tillsammans har låtit allt få fallera i så mycket stort och i så mycket smått i allt det närmaste som vi , ditt folk, ser omkring oss och lever med i vår vardag? Inte minst då i form av väsentligt inskränkt trygghet och frihet i allt som tillhör vårt dagligt rörliga liv.  Sjukvård, skola och omsorgen blöder av brister men tystnaden om lösningar är total. Vad har du egentligen för agenda med ditt ständiga val att fly undan i alla skeden när det behövs akuta och omedelbara åtgärd. 

Jag börjar antagligen bli ganska desperat. Jag tror aldrig jag har varit en äkta raggarbrud och likväl önskar jag mig inget hellre än att se den svenskt genuina gamla hederliga raggarkulturen att återuppstå, återfödas, föröka sig och förädlas. 

Svenska raggare vi behöver Er! Vart tog ni vägen och varför känns ni vara så få nuförtiden?! Ni behövs! På konserter, gator och torg och på alla tider av dygnet. Vi behöver se  store raggarmannen med allt i hjärtat och sinnet! Även han som hade halva röven synlig och glimten i ögat till och med när näven skulle knytas. Det var Er som vissa av oss älskade i hemlighet. Det var Er som vissa andra av oss knappast vågade titta på. Det var Ni som blinkade med ögat och spände musklerna när ni behövde vara en man. MEN ni spände varnande upp musklerna när det behövdes men knöt endast nävar och skred till verket om det var ett måste.  Det var också NI som backade med ett we-are-all-winner & loosers-in -the-end-handfast-handslag med ett käckt men fräckt spott av blod, när ni alla kände gränsen kunde ha gått lite ut över styr. Då var allt det mera harmlöst farliga över och alla kunde lugnt gå hem igen. 

Det fanns alltid en raggare som var beredd att skydda, skjutsa hem eller ta hand om en vän. Tanken att de själva skulle kränka en annan fanns väl inte riktigt på kartan. Värste böst kunde bli stundens tröst. Ni fanns i respektingivande mängder och ni dök alltid upp. Inte som ett hot utan som en märklig trygghet. Tänk att jag inte förstod att uppskatta detta då.  Vad blir Sverige utan alla Er? Kom tillbaka! Mera! Flera!