DAG 19 i mitt sockerreducerade liv.
Min kropp är annorlunda. Märkbart mycket annorlunda. Inte till utseendet men till känslan. Det som gör mig mest glad är att jag tycker mig vara extremt medveten om min kropps utveckling denna gång. Av alla gånger jag har bantat menar jag. Att bli medveten om sin kropps signaler tror jag är mycket viktigt.
Precis som med vår mobiltelefon har vi ju ett alldeles eget och unikt sätt att hålla en relation till vår kropp. Till exempel så är det inte ovanligt att vi ibland låter "dissa" eller som det kanske mer korrekt ska heta, avfärda, ett samtal som vi ser ringer men vi inte tycker passa oss för stunden. Exakt så gör vi ju även med våra kroppars signaler till oss.
Går jag in på min bensinstation så står jag ju där i kön och känner dofterna av de goda nygräddade kanelbullarna (och JA jag dreglar nu bara av att jag skriver om dem ). I vanliga fall hade jag direkt dissat alla eventuella "samtal" från hjärnan som ville påstå att jag ska ha dessa godsaker. Mina lukt och syn-sinnen skickar nu också så klart ett meddelande upp till den lilla sockerindikatorn i hjärnan och säger att "det här vill vi ha!" och lille sockerindikatorn skriker tillbaka "helt ok - ta bara ta!" . MEN eftersom det nu är så att jag har börjat höra det där samtalet nu. Jag är medveten om det nu. Det innebär att jag kan ju faktiskt lägga mitt veto. Jag kallar in mitt SAMVETO och överlägger snabbt om nödvändigheten att jag talar om för den lille sockerindikatorn att "nej du så helvete heller här lurar du inte mig för här är det jag som bestämmer". Så blir det.
Det händer mig dagligen nu eftersom jag i mina besök hos mamma på sjukhuset passerar en pressbyrå och där har jag då detta med smått och gott som en enda panikväg till att köpa mig något för att kunna få i mig något vid hunger. Får bara inte åka dit på en godsak eller godis. Igår köpte jag tex två påsar blandade ekologiska nötter och vatten. Kanon kändes det att ha det där att ta till. Jag behövde bara ett par nävar nötter vid när alla andra hade sin kaffepaus.Jag fick alltså kaffe, mitt vatten och mina nötter. Hur bra som helst och jag kunde framförallt leva med mitt samveto efteråt.
Det känns alltså denna gång så otroligt mycket bättre för att jag är mer fokuserad på hur det känns i huvud och kropp än på vågen. Jag till och med ser lite på kroppen överlag men det visar inte så mycket på vågen. Jag fortsätter spela schack med min sockerindikator till fiende där inne men det ska inte bli jag som ligger i matt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar