Idag sov jag till närmare elva på förmiddagen. Min kropp värkte av allt som varit och inte minst av allt som rört sista tiden av min gamla mammas flytt till lägenhet i äldreboende. Luften gick liksom ur när vi båda systrar insåg att vi nu är befriade från en arbetsplikt utöver de vi redan har av våra egna liv. Vi båda älskar så klart vår mamma och har varit beredda att göra allt för henne men hur man än vänder och vrider så finns det gränser för hur mycket man orkar som anhörig. Samhället tillåter dock inte att man enas om hur man bäst fördelar och förenar känslor med dosen av plikter och vart och hur mycket samhället bör finnas som stöd. Detta är ett ämne som jag definitivt avser återkomma till ofta på denna blogg. Måste få tycka av mig helt enkelt.
Frukost återigen med ägg och bacon, kaffe och en yoghurt & mjölkdrink på blåbär och banan men idag smakade det extra gott när man kunde titta ut och igen få se solen på vår himmel.Väder och årstid har verkligen en inverkan på mig och mat. Har alltid känt att jag borde ha blivit född vid medelhavets stränder någonstans. Vinter och mörker får mig att äta mer, annorlunda och onyttigare och jag är övertygad om att även detta beteende berör fler än mig.
Mindre trevligt var det att öppna dator och läsa lite nyheter här och var. Jag tappade faktiskt aptiten helt. Jag möttes av stora rubriker om nyårets våldtäkter och masskränkningar av kvinnor i både Köln i Tyskland och Kalmar i Sverige. Båda med likheter som får den tuffaste kvinnan att blekna av rädslor. Vad, vem och vilka kulturella uppfattningar har vi släppt in till vårt land? Vad får dessa människor att visa upp ett beteende som detta. Jag läser samtidigt det jag kallar godhetens förblindade vänner på min Facebook som förfärar sig och fördömer id-kontrollernas effekter vid våra gränser,ge sina uttryck för att "den vite mannen" länge har varit hemskare än det som gjorts i dessa händelser. En vän och många med honom uttrycker också förfäran över att Danmark ber om att få beslagta flyktingars egendomar som kontakter eller saker med överstigande värden om 3000 kronor.
Något får mig att känna mig obehagligt ensam om att försöka få mitt land att vakna upp till förnuft och klarsynt åtgärd och handling. Inte för att kasta ut alla flyktingar som har släppts in i vårt land. Inte för att jag hatar det som är främmande. Inte heller för att jag jag tycker att jag själv och de mina är värda mer än någon annan människa på jorden utan av den enkla anledningen att ett demokratiskt välfärdsland inte byggs eller har byggts upp över en natt.
Det land vi har har byggt upp av våra många generationers sura svettiga slit i hårt arbete och många tårar i kamp för just den välfärd, den frihet i alla former, den jämlikhet i fortsatt positiv strävan och för den demokrati i den form som funnits hittills. Just det har vi att värna om också för de generationer som skall komma efter oss. Det är mina och andras barn och mina barnbarn det berör och det jag vill lämna till dem är inte en värld och ett land som innebär att de inte ska våga gå ut en nyårskväll, dansa och fira, klädda som de vill, äta dricka och tyckande vad de vill. Allt detta har jag fått göra och självaste satan ska få ta mig om jag väljer en politik som gör att mina efterkommande begränsas till en värld eller ett samhälle som inte är öppet för detta liv.
Önskan om ett värdigt kontrollerbart och fungerande samhälle är inte detsamma som rasism. Jag har aldrig tänkt en tanke att skada annan människa och skulle aldrig heller medvetet göra det så varför ska jag tycka det är ok att släppa in en så stor andel av människor som har en fostran som tillåter dem att göra det?
Grovt förenklad så är saken för mig inte annorlunda mot som att jag personligen är ansvarig för mitt hem. Naturligtvis har jag ett ansvar att se till att inte jag själv eller någon annan släpper in personer i vårt hushåll som jag eller familjens inkomsttagare gemensamt inte har råd att försörja eller som med sitt beteende skadar mig, min familj eller mina tillhörigheter i hemmet. Är jag inte hemma som ansvarig utser jag en ställföreträdande med samma ansvar. Att låna för oansvarig överkonsumtion i hemmet är av alla utomstående, inte minst samhället, ansett som högst olämpligt. Så är det även för landet Sverige menar jag.
Det är ju bara proportionen som är annorlunda.? Jord- eller markplätten med namnet "Sverige" kan i sig möjligen diskuteras om vems den är och där kan jag till och med hålla med Fredrik Reinfeldt som en gång då flög sitt plan och såg all skog. Han tyckte som bekant att vi kunde "öppna våra hjärtan" för att vi har plats. Det har vi så klart om man ser det från ett flygplan och med en vision i spontan och medmänsklig tanke men utan tanke på ansvar och konsekvens. Men sanningen var ju inte total och funktionell i och med att det faktiskt fanns och finns plats i både vår mark och i våra hjärtan.
Människor ska absolut ha rätt att fly till vårt land. Den rätt som jag däremot rimligen tycker att man som regering ska kunna säga sig ha när man på folkets bekostnad beviljas säga ja eller nej till någon som vill eller i nöd har flytt till vårt uppbyggda samhälle i önskan att få stanna, måste också kunna förenas med ett visst krav på självklar motprestation. Det måste så klart också kunna finnas en bortre gräns och en rätt till vårt lands förbehåll för när ett system som det vi har helt enkelt inte längre praktiskt förmår eller kan bedömas klara av att hålla utlovade och rimligt existentiella levnadsomständigheter. Vi måste då verkligen både kunna få lov att ha villkoren och kravet om ett absolut brottsfritt uppförande, en självförsörjande strävan och ett rent allmänt intresse för ex språklig anpassning av den som av oss då bereds en plats där man kan få leva både tryggt och utvecklande. Släpper vi in människor huller om buller utan dessa krav eller ordning så kommer det samhälle vi har att onekligen sluta fungera: Bevisen för att vi varit nära sådan brännande punkt är för mig väldigt många och synliga redan. Genom att försumma och bortse från tankar om krav och ordning så känner jag att vi faktiskt hutlöst våldtar inte bara oss själva utan flera förfäders generationer på sitt värdiga slit för vår och alla kommande generationers välfärd oavsett bakgrund.
Efter min sena frukost och läsandet av mest tråkiga nyheter så fortsatte mitt simpla liv mot en mer sockerfri tillvaro. Blev enbart ett mellanmål på eftermiddagen som bestod av en skål med turkisk Yoghurt blandad med lite Bourbon ekologiskt vaniljpulver och Kung Markatta kokossocker, toppat med några hallon från min frys och några få skivor banan för en syndig sötma i det syrliga. Syrligt Gott !
Idag är den av väderexperterna utlovade ryss-kylan här och bilen fick värmas länge innan vi for en tur för mina inköp av fortsatta måltider. Jag har inte brytt mig ett dugg om vågen utan förlitar mig till att min känsla som är god. Min mage är inte hälften så svullen, mina kläder stramar inte värre än förut. Det räcker så långt och jag har ännu inte avgjort när vågen ska få tala till mig.
För att hjälpa världen med att minska matsvinnet inhandlade vi två bitar pepparbiff av nöt på Hemköp. Priset på hyllkant såg hutlöst ut (239 kr/kilo) men 30% rabatt utlovades för kort datum. Slutade på ca 66 kr minus rabatten på närmare 20 kr så knappa 25 kr per portion är inte så illa. Till detta kokt fryst smörtoppad broccoli och en tomatsallad. Jag hade tidigare på kampanjpris köpt på mig för många ekologiska körsbärstomater som höll på att förfaras. Dessa blev toppen till denna måltid. Skar ner dem och blandade med salt, svartpeppar, rödlök, olivolja och vitvinsvinäger. Köttbiten stektes i smör, lätta kryddor då peppar i sig själv sätter smaken på den grädde och broccolivatten som blev till sås. Mumsigt och billigare per portion än en Mc Donalds meny!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar