ATT KOMMA UT

Alldeles nyss fick jag göra erfarenheten av att "komma ut". Inte som gay utan "bara" som potentiellt blivande Sverigedemokrat. Jag säger potentiellt blivande även om jag redan nu känner mig som en Sverigedemokrat. Jag har nämligen aldrig ännu röstat på dem men jag känner mig idag som en av dem. Inte minst känner jag det så tack vare ett hårt och idogt övertygande arbete från vissa av mina vänner. De har länge arbetat hårt för att (ut)bilda mig i hur bruna och exkluderande mina åsikter är och att jag hör hemma bland nazister och facister och att min inställning inte är välkommen på någon annan plats och allra minst att jag heller inte passar in i deras flöden på facebook.  Vissa av dem har säkert rätt och att det till och med ganska sannolikt kan kosta dem jobbet eller det möjliga jobbet om fel personer ser dem ens kommentera och än värre gilla något "en sådan som jag" tycker. För så har det ju blivit. Det är ok att vara allt annat än SD utan att riskera mista ett jobb. I vårt kära öppna och åsiktsfria land.

www.pixabay.com

Jag känner att det har varit svårt att komma ut. Erfarenheten är ändå tacksamt att få göra då man inte minst av allt bättre förstår den som är gay. Och det är fortfarande svårt, för precis som för den som är gay så är det redan några (om så ännu rätt få) som har valt att förskjuta mig. Att inte vilja acceptera mig för den jag är utan förskjuta för det jag älskar och för det jag står upp för. Jag älskar precis som den som är gay fel. Inte fel människa utan felaktigt älskar jag mitt land och felaktigt älskar jag inte vissa människors attityder till mitt land och till de regler vi har här. Jag ser helt enkelt upp till fel saker hos människan och jag älskar mitt land på fel sätt. Tycker vissa.

Alltså väljer vissa av dem att förskjuta mig, ta bort mig och inte alls vilja acceptera mig. Vissa stannar och kämpar emot även om de ogillar min åsikt och mig med den. Vissa med fula och upprepade påhopp med tillmälen som inte känns bra.Vissa struntar helt i vad jag tycker och säger och bekänner och älskar mig som vän, precis som för den jag är. Utan villkor, med eller utan min åsikt. Korkat kanske, men jag älskar dem alla var och en på sitt sätt, oavsett vad de tänker och oavsett vad de har valt att göra och säga mot och med mig. Jag anser mig vara förlåtande och älskande som individ och jag tycker att den förskjutande och fördömande personligheten säger mer om den än om mig.

Eftersom jag före valet 2014 var mer eller mindre totalt ointresserad av politik eller i vart fall inte fram till den tidpunkten hade funnit något som helst nöje eller annan anledning att följa den. Jag visste eller förstod inte bättre eller mer än att rösten alltid har lagts efter de små detaljer som berört mig mest för stunden. Stunden som förstagångsväljare, stunden som blivande föräldraledig, stunden som deltidsarbetande småbarnsmamma eller stunden som eller med en småföretagare. Allt som oftast har jag röstat med hjärtat, oftast enbart för mitt eget bästas intresse. Något annat skiter de flesta i om de svarar med handen på hjärtat. Något mera orkar inte de flesta inte bry sig i om när sanningen ska fram.

Jag kan efter 2014 inte själv avgöra om det är närvaron av en femtioårskris eller mitt då potentiellt möjliga klimakterium eller om det är det mest troliga och otroliga val- och regeringskaoset med tillhörande flyktingvåg som har väckt detta annars så fridfullt sovande intresse för politik hos mig. Om det är femtioårskris eller det tillhörande klimakteriet som är orsaken så måste jag ändå vilja säga att livskriser och klimakteriet är underbart. Vad klagar alla om? Store tid så tacksam man måste bli till sina hormoner som på så sätt väcker så mycket kreativa tankar om lösningar och som väcker så mycket insikter om både sig själv och om andra. Trist bara att man ska behöva svettas så mycket och sova så lite för lite jävla insikter i politik.

www.pixabay.com

Skämt åsido så har nog sanningens mynt en annan baksida. Jag tycker bara att jag har min fulla rätt att "komma ut" som helt vanlig människa med min fria åsikt oavsett vad den är, som den jag är. I ett samhälle där jag indirekt också vill klandra mig själv som högst ansvarig för att ha medverkat i att inte bättre motverkat utvecklingen av det samhälle jag idag inte tycker om. Alltså måste jag nu kunna få bekänna att jag vaknat sent - precis som jag gärna gör i vanlig säng och morgon. Jag har som alla andra rätten att kräva något av "min politik" och när den inte blir vad den har lovat mig så ska jag inte heller fråntas rätten till min åsikt eller ens rätten till att både tala och tycka. Jag vill också påminna vissa om vad ordet politik egentligen står för. Om nu vissa kan klara av att tänka sig att betrakta ett utdrag ur Wikipedia som seriöst så citerar jag deras inledning i förklaring av vad ordet politik innebär som så här:

"Politik betyder ursprungligen 'statskonst', och avser som regel alla de åtgärder och handlingar som hör till det allmänna livet (kommuner, stater, mellanstater), och inrymmer allt från diskussioner om offentliga angelägenheter till statlig verksamhet och organisation. Å ena sidan menas makthavares principer och målsättningar, å andra sidan menas de aktiviteter som verkställer eller angår statens styrelse. Fokus för politiken är ofta olika intressegruppers förhållanden"

Att det är en konst för en stat att klara av att bedriva politik det behöver vi inte längre en förklaring på.
Läser vi även fortsättningen längre ner på samma sida som lyder:

"I demokratier utgår den politiska makten enligt grundlagar ofta från folket, men förs mest aktivt av statschefer,regeringschefer, parlament, politiska partier, intresseorganisationer, och i viss mån massmedia. I diktaturer och envälden är den politiska makten istället koncentrerad till en snäv cirkel av personer, ofta med stöd av militär och polis." 

Så behöver vi inte heller fundera speciellt länge på hur det känns att vi närmar oss ha vår regerings ambition idag. Och med anledning av att oppositionen inte heller gör annat än betraktar det som sker så står jag mer än stolt upp för att jag äntligen har valt att "komma ut" med min åsikt.

Egen mix av 2 x pixabay