Igår kväll hamnar jag av en slump i att lyssna till en låt skriven och framförd av en artist som hette Eddie Meduza. Hans egentliga namn var Errol Leonard Nordstedt och han dog 2002 vid en ålder av endast 54 år.
En artist med brokig bakgrund i strävsamt liv. ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Eddie_Meduza )
Jag vill hedra honom och hans minne just för att jag inser hur många människor som faktiskt aldrig ses eller uppmärksammas för sina rätta förmågor och talanger för att man inte tillhört det rätta etablissemanget. Jag anser honom alltför bortglömd eller i alla fall undangömd och han är på tok för lite belönad inte minst för sin genialitet vad gäller både texter- och musik utan också för att han så ensamt hade talang och förmågor att med röster, instrument och teknik pussla ihop det han ville nå ut med helt på egen hand. Jag är helt betagen av hur han lyckas att roa med ärlighet och en burdust naken sanning i sina låttexter.
Han skriver texter som kräver att man måste ge sig tid att lyssna sin in vad han säger. Vissa av hans låtar går inte ens in under begreppet för vad man normalt klassar som rumsrent men det borde vara enkelt att förbise om man istället har förmåga och vilja att ta till sig de många andra och mer seriösa av hans låttexter. Man bjuds på att få skratta högt åt hans så många klara insikter i våra allmänt mänskliga beteenden och i hur vackert men också illa fungerande det svenska samhället är, var och fungerade redan då. Den låt jag just nu fastnat mest för heter "Sverige". Den är för mig ett ganska komiskt bevis för att folkets känsla av ett liv i spår av politisk dumhet, oförmåga och inkompetens knappast är ett nytt fenomen.
Den samhällsutveckling vi ser idag har har sina grunder i politik som är förd långt tillbaka och den skall därav inte skyllas på vare sig folkets naivitet eller flyktingarna i sin egna person utan däremot väldigt mycket på ansvariga beslutsfattare i Sverige och hela Europa. De har alla tillsammans skapat och hängivit sig åt systemet som har fört alla flyktingar hit på de premisser som finns och funnits här. De visar alla också sin fortsatta naivitet och oförmåga till kontroll och brist på ärlighet, handlingskraft och stolthet för den trygghet och ordning som vårt land hade lyckats skapa. Låten "Sverige" skrev Eddie Meduza någonstans året 1982 men den känns faktiskt otroligt mycket mer aktuell idag.
Låten "Sverige" beskriver så härligt klarsynt samhällets alla svagare punkter och just detta gör nog att låten känns roligt aktuell. Man förtvivlar ändå samtidigt både över att han aldrig riktigt fullt ut erkändes för sina talanger eller för de känslor han ville nå fram med där och då. Jag kan bara konstatera att det han sjöng om då inte på en enda punkt tycks ha blivit bättre idag. Känslan av folkets vanmakt och passivitet inför makteliten som inte lyssnar på folket utan istället gör som de vill.
Lyssna gärna vidare på fler bra låtar som "Jobba som en hund", "En idiot", "Inte Börje" (länkar längre ner)
Eddie Meduza, som bodde här i vår närhet dog som många alltför ung och han var av många orsaker sargad av livet som han hade levt. Läser man om hans historia och lyssnar igenom delar av hans material så kan man faktiskt ganska enkelt också konstatera att det där med att man i samhället och politiken säger sig vilja arbeta för att alla människor ska ha ett lika värde är ett rent politiskt långsökt spel för gallerier utan större förankring i verklighet. Avsikterna är goda men glappen mellan ord, handling och verklighet har alltid varit väldigt stor.
I Sverige har det förekommit både många och stora skillnader på hur människor bemöts och behandlas och allt har också varit avhängigt på personens bakgrund, tillgång till personer, pengar och/eller annan makt kopplad till just pengar eller framgångar. Det känns faktiskt ganska löjligt att tro att detta är något som vi människor fullt ut någonsin kommer att kunna förstå eller än mindre kunna förändra. Lystenhet till framgång, makt och pengar kommer alltid att tala sitt eget tydliga språk.
Jag är tyvärr också själv rätt övertygad om att människan faktiskt i grunden är skapad så simpel att hon i olika grad tävlar, ofta också med och mot sig själv, i sin kamp om överlevnad. Pengar och makt ger bättre chans till mer och bättre föda, fler och bättre avkomma och mer kvalitativ överlevnadstid. Simple as that.
Skillnaden mellan länderna på jorden är egentligen ingen eller i vart fall liten. Det handlar bara mer om hos vem eller vilka och hos hur många som makten och pengarna finns och därmed hos hur många och hos vem som "föraktet" "förtrycket" och "nedvärderingen" för den lägre stående personen ligger. Det skiljer sig i saker som vilka metoder som makthavarna använder för att utöva handlingarna för sitt mål och på vilka grunder man gömmer sin egentliga agenda. De som utövar förakt, förtryck och förnedring kan i bättre fungerande samhällen göra det under ett väldigt mycket mer förfinade uttryck bakom vilka utövaren också enkelt kan gömma sig.
Vi ser exempel på det dagligen och i samhällets alla hörn. Ett förenklat uttryck och ett bra samlingsnamn för förtryck, förakt och förnedring är väl egentligen inget annat än mobbing. Mobbing är väl om något en form av exkludering. Detta ser vi på skola, i familj, i vänskaper, privat eller i arbete. Hos medborgare och icke medborgare och utförd av desamma. Det mobbas för status i samhället, kön, ålder, hudfärg, förmågor och ickeförmågor, åsikter, utseende, udda eller vanligt beteende, sexuell läggning, religiös tro eller icke tro.
Alla som utövar mobbing tycker rätt uppenbart att deras ställningstaganden, utseende, åsikter eller roller i samhället är mer legitima och mer betydelsefulla än någon annans. Eddie Meduza bekräftar mycket av det uppenbart korkade i allt vi inte ser, på ett roligt men ibland också provocerande sätt. Det gillar jag och sällar mig lite för sent till hans fan-club.
Eddie Meduza "Jobba som en hund " https://www.youtube.com/watch?v=NteqyMNZ-QE
Eddie Meduza "En Idiot" https://www.youtube.com/watch?v=blHg_bl372g
Eddie Meduza "Inte Börje" https://www.youtube.com/watch?v=j-vjFIEImfU
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar