Jag skriker av vrede! Ibland för att jag inte förstår mig på människor som väljer att gå kvar i dessa förödande brister och fortsatt klara att tiga. Men jag tvingar mig att tänka om och försöker bortse från mina akuta personliga behov och inser att de alla är ett offer precis som min mamma. De låter sitt hängivna kall - att vilja hjälpa svaga och sjuka - övervinna sin känsla och förmåga att agera för vad som är rätt och vad som är fel. De vill så klart tro och hoppas att de en dag ska bli hörda, sedda och räddade ändå. De behöver sitt jobb för att de behöver en inkomst. de vet att den som står upp för en brist man sett inte blir populär för så går det ju till idag. Man fryser ut den som ser fel, brister och faror. Förr, när jag var yngre så var det dessa egenskaper hos personer som belönades med bättre befattning och högre lön. Nu ska de tystas för att de orsakar jobb och problem i alla led, De som är ansvariga måste ju plötsligt börja arbeta om man skulle tillmötesgå och lyssna på den som säger sig ha sett och varnat för brister.
Hur sjukt har det inte blivit då? Enligt mig så sjukt att det är förgörande och destruktivt.
Något gör att mitt inlägg inte är lika populärt att dela som annat. Något gör att man väljer att vara tyst och inte ställa sig på den sida som är obekväm. Någon kommentar leder till att jag låter antyda att pengar som annars skulle kunnat gå till förstärkt sjukvård nu bland annat istället går och fortsatt kommer att gå till att kunna klara av den mängd flyktingar som har kommit till vårt land. Några tål säkert inte denna tanke utan att också vilja dra fram rasistkortet. Finns till och med den som okänsligt och kallt hoppar in och genast spyr av sig en start till en debatt som jag faktiskt hade undanbett mig med hänvisning till att min sinnestillstånd av min upplevelse helt enkelt inte är på humör för sådan diskussion. Min avsikt med inlägget var inte att diskutera politik och det borde man förstå men rasistkortet står högt över mänskliga känslor. Jag är överhuvudtaget så sjukt mätt på att behöva ta diskussioner som detta så fort man belyser eller uppmärksammar en brist i prioriteringen av samhällets pengar. Paralleller med verklighet känns förbjudna.
Så klart kommer några snart också att hävda att regeringen tvärtom avser skjuta till mera pengar till skolor, socialförvaltningar och vården. Och vad då? Skam vore ju annars. Dessa pengar skulle däremot ha behövts redan innan alla flyktingar anlände och nu kommer pengarna sannolikt inte ens att klara uppfylla den kvalité som vi hade innan just pga den rent faktiska belastning som invandrad befolkningsmängd har fört med sig. En annan sak som ingen heller vill höra talas om är rent konkret hur man ska trolla fram sjuksköterskor, hemtjänstpersonal, lärare, advokater, migrationsanställda, handläggare på socialförvaltning och försäkringskassor i alla de stora proportioner som kommer att behövas för att inte systemet ska kapsejsa.
Man hänvisar snabbt till statsbudgetar och statistik som är både köpt och felaktig enligt mig amatörtyckare och många experter. Varför har mitt land förr haft fungerande och lönsam industri i både textil, skog och teknik? Varför har mitt land förr haft ett lönsamt och bördigt jordbruk? Varför har mitt land haft en god hälsa utan psykiatriska sjukdomar i tusental? Varför har vi haft äldre människor som fått bo, leva och dö i sinnlig frid på den plats där man trivdes utan att vilja ta självmord? Varför har vi inte framgång i alla dessa områden än idag? Varför är det mesta nedlagt och avvecklat av det som en gång för inte länge sedan varit så levande och fungerande. Politik är svaret. Politiken var rutten även då. Brutna löften, naivitet och felkalkyler. allt går igenom men glöms lika fort. Är det så svårt att fatta att vi inte nu då kan stirra oss blinda på nya tomma löften och köpta siffror och med dem låta oss blåsas på bättre framtid än den vi ser? Snälla vakna. Erkänn. Vet du mer än mig? Vågar du lova mig och de mina att jag har fel?
Förlåt mig när jag också påpekar att den stora skaran nyanlända ännu inte ens har kommit igång i vår skola och utbildning i vårt språk. När detta sker kommer överfall, bråk, sexuella trakasserier att öka även inom dessa sektorer. Det "våld" och de "övergrepp" som vi nu ser på gator, konserter och simhallar kommer inom kort att flytta sig än längre in i alla våra samhällsfunktioner. Om vi inte ingriper nu. Hade samhället inte haft skygglappar på utan vågat föra en mogen debatt om och erkänt de faktiska svårigheter det innebär att assimilera en kultur som ligger mer än 100 år bakom vår egen i utveckling. Som dessutom har influenser och påtryckningar av en rad olika tolkningar av en religion. Detta erkännande och mod att tala om sådant skulle medföra att folket hade blivit så oändligt mycket tryggare. Dessvärre har istället sittande regering och större del av opposition valt att låta blunda så länge att det inte längre känns att finnas en möjlighet för att något av dessa partier ska klara av att återfå folkets förtroende. Visad handlingskraft med stort omfång av nytänkande utanför alla boxar kommer enligt min känsla att bli totalt avgörande för utgången av valet 2018. Om det inte sker underverk innan förstås.
Kod 291 gäller nämligen redan inom alla sektorer som hanterar flyktingar men ingen vågar erkänna det. Många av personerna som jobbar inom sektorer som involverar flyktingar är unga, nyutbildade och utan större erfarenheter eller förståelse till hur vårt samhälle har sett ut längre tillbaka än sin egen ålder. De har ofta heller inga eller väldigt få och små erfarenheter av att befinna sig i beroendeställning till instanser som vård och omsorg oavsett form. Dessutom vill de alla behålla sitt jobb och då gäller det ju så klart att stå på rätt sida av åsiktskorridoren. Vad skulle hända annars? De som inte tillhör denna grupp utan de äldre som borde begripa bättre är så klart väl medveten om att en öppen arbetsmarknad inte är deras bästa spelplan längre. De är väl rädda om sitt anseende och värnar gärna sin kompetens i området då man snabbt vet att man annars kan ställas utanför gruppen som är ok att vara och tycka med.
Min profetia i detta är att vi om 20-30 år kommer att ha och kunna läsa en rad publikationer om hur illa man själv har behandlats och hur illa man i själva verket har känt sig kunna utföra eller har utfört sina arbeten. Tystade av samhället i sitt arbete inom de offentliga sektorer som hanterat flyktingvågen. Då kommer nämligen resultatet också att vara mer synligt för allmänheten och i takt med fler läckor så kommer läget att hålla tystnaden att bli alltmer svårare. Läckor kommer att orsaka skandaler och det gäller då att noga avväga när det är dags att avslöja sig hellre än att avslöjas. Jämför gärna med fallet vi har aktuellt med Kommunal. "Man har vetat och känt på sig att det man gjorde var fel men man var tyst och gjorde inget och det ångrar man". Ingen i så långt framskridet skede kommer att skonas. Samhället kommer att bli helt skoningslösa och totalt ovilliga att förlåta "förrädarna". Hur korrekt de än tycks uppföra sig idag.
Det vi bråkar om idag har sitt absoluta facit först om 15-30 år. Den tystnad jag talar om har redan visat sig i form av avslöjandet av polisens kod 291. Samma spräckta tystnad fick idag också en röst hörd från polis som under anonymitet talar ut om deras arbetssituation samt att han berättar att han själv aldrig längre skulle släppa ut sina barn på gator eller torg i Stockholm. Tro mig när jag vågar sia att det kommer mera av detta.
Jag har för många år sedan vandrat runt i Stockholms nattliv.Jag såg då både traditionellt nationellt elände som alkoholister, narkomaner i sina nakna misärer och en fantastiskt harmonisk värld i denna stad. Jag har vandrat genom hela storstaden under mörka nätter både då som själv onykter men också helt nykter. Jag har åkt tunnelbana och pratat med folk överallt i båda dessa tillstånd. På gator och på Sergels torg. Jag såg och mötte exempelvis raggare, punkare, fascister och glammiga partymänniskor från Stureplan. Allt i en salig röra men aldrig var jag rädd. Aldrig en gång kände jag mig hotad. Aldrig blev jag varken antastad eller ens kallad för något som kändes stötande eller obehagligt. Jag var kanske inte tillräckligt snygg men nog borde det funnits någon av dem som som kunde tänkt sig ett enda litet övergrepp på mig. Inte ett ont ord. Inte en hand på rumpan. Jag var så trygg och jag längtar verkligen efter känslan att jag kunde fått gett den versionen av ett Sverige även till dem som nu har flytt hit. Jag vet att de flesta av de som har kommit hit vill ha samma Sverige som det jag saknar.
Så fort som jag tycker illa om systemet, så fort som jag har en åsikt där jag erkänner att jag faktiskt besväras av att se tiggare utanför min affär, så fort jag inte tycker det rätta så blir jag kallad rasist. För att jag helt enkelt vill att de som rår över den situation som har fört dem alla hit ska ta sitt ansvar före mig?! Jag känner att det är både skamligt och riktigt vidrigt att detta rasistkort har kunnat få bli så populärt. Det är skamligt att det har blivit fult och felaktigt att stå upp för sitt lands traditioner och värderingar om att frihet, trygghet och demokrati ska gälla för alla. Bryter man mot systemet i ett land med spelregler som får sådant att fungera så ska det bestraffas rejält oavsett bakgrund. Vågar vi inte stå upp för den sak att man som medborgare ska få känna och tycka att det är ok att säga "värdesätter du som varit på flykt inte det system som du sagt dig ha som skäl till att komma hit för så bör du också förstå och acceptera att du får enkelbiljetten hem till det du hade". "Övergrepp på oss och vårt lands spelregler hjälper dessvärre inte dig".
Jag har sedan jag var fjorton arbetat och umgåtts medmänniskor från nästan alla världens hörn. Dock inte med muslimer från de regioner som kommit sista åren och speciellt inte sista året. Jag har mött många av dem när de varit helt nya i landet eller när de också varit i landet länge. Jag har sett dem alla så nära på helt eller delvis bekymmerslöst smälta in och anpassa sig med vissa undantag från senare årens politik med förvanskad fakta. Just det. Anpassa sig. Ordet anpassa sig är idag helt förbjudet. Vi vågar inte ens tänka tanken att ställa ett krav på att någon ska vara skyldig att anpassa sig till den plats som gett dem sin nya chans. Vad är det för absolut trams vi håller på med.? Vi curlar bort våra barn, vi curlar bort våra invandrare så att vi skadar både dem och vårt samhälle och till slut riskerar att curla bort och skada oss själva. Sen har vi mage att kasta oss på och sätta de största kraven på alla sjuka och gamla att anpassa sig till det utarmade och icke fungerande samhälle vi ställer till med. Inga grupper kommer att få betala så stor andel av skadan som just dessa två grupper. De ska minsann helst kravla i skiten innan vi vågar dra upp huvudet ur sanden och bry oss. De producerar ju inget så de är väl inte intressanta ens i den falska statistiken. Bortglömda. Men vi är där vi också snart.´För den som inte har förstått det.
Nej jag vågar säga att jag kommer inte att tystna. Jag kommer att stilla min åldrande hunger och kärlek till livet med att fortsätta skriva och säga det jag tycker. Det får mig att leva och att inte sakta dö inifrån av den skuld jag bär om jag blundar och tystnar. Mina barnbarn ska se och höra att jag kämpade för deras framtid. De älskade invandrare som jag har jobbat med både förr och nu mera nyligen känner mig väl och vet vart jag står. De vet att jag älskar dem alla så mycket att jag aldrig skulle slåss för något som jag tror kan skada dem. De ska inte minnas mig för att jag svek dem med att inte slåss. Jag vill ha tillbaka det trygga fina fungerande Sverige och jag vill kunna lämna över det till dem och deras barn precis som jag fick det lämnat till mig. Allt annat vore att spotta på inte bara dem utan på hela deras resa hit som varit en fara för deras liv. Det skulle vara att spotta på deras familjer som kanske kommer hit men också de som aldrig kunnat eller beviljats komma hit. Jag ska ha slagits för att behålla det land som ger dem en rättvis chans till framtid. Jag vill aldrig de ska få uppleva sig ha flytt förgäves till en ny otrygg tillvaro i ett land som föredrog att blunda för fakta.. Jag älskar dem alla helt enkelt alldeles för mycket för det. Jag kommer alltid att kämpa för deras bättre framtid om det så blir på min ensamma väg. De rår inte för att Sveriges politik har bjudit upp själva satan till vals och att nu återstår frågan om vem som vågar bryta valsen och sparka ut satan från dansen. Mitt löfte och mina försök till oändlig kärlek till mina invandrade vänner, barn och barnbarn ska finnas att läsa här när jag dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar