MAT OCH SYNDERNAS FÖRLÅTELSE VECKOANALYS 4

Fredag 12/2 som plötsligt blev lördag

Jag skulle normalt haft en av mina veckoanalyser om mitt ätande och bantande igår fredag men inget är sig likt efter min mammas bortgång. Jag sitter inte och gråter hela dagar men då och då och jag känner mig väldigt tom och inspirationslös vilket jag anser inte är så konstigt. En varm och enormt mycket älskad person har helt försvunnit ur mitt liv och den känsla jag känner är ju givetvis stor sorg efter min mamma. Tömd på krafter och avsaknad av lust att göra något alls. Jag känner mig som att jag trots detta fungerar ganska rationellt ändå men det är nog mer en känsla av min tillit till min oftast mekaniskt välfungerande överlevnadsindivid som bor i min kropp. Den ställer oftast upp och hjälper mig med allt därute på ytan. Insidan och själen däremot, den lever sitt eget lilla liv och den får väl komma ikapp lite vart efter som vanligt. Prästen som ska begrava min mamma pratade faktiskt om hur just ämnet sorg fungerar idag. Eller jag borde säga inte fungerar. Hon hade så väldigt rätt. Även sorg och att mista någon i livet har blivit en sak som har drabbats av dagens stress i samhället.

Döden och sorgen ska bara viftas förbi. Hur illa vi än mår och hur nära vi än står den som avlidit så väntar vi inte alltid ens med att ha  eller gå påden där festen eller åka på den där resan som kanske legat bokad när dödsfallet kom. Nej vi skyndar igenom begravningen som ett måste för att skyndsamt kunna leva på som vanligt igen. Som om ingenting hade hänt. Till och med omgivningarna, jobb, skolor och vänner förväntar sig oftast detta utav oss. Drabbades vi av sorg förr så var det ofta minst ett halvår där vi faktiskt både med kläder och annat uttryckte och tillät oss känna att vi befann oss i en tid av sorg. En tid där vi ville få bekänna vår sorg och där vi gick in i oss själva och det vi kände på ett sätt som kanske lättare lät oss komma ut läkta på andra sidan av sorgen. Delar av den tidens sorg var i vissa fall onödigt mörk, påtvingad och tung men när en sak som min mammas död nu händer här och idag så kan jag faktiskt förstå, känna och se en poäng i hur vi hade det och varför vi hade det så i tider av sorg. Det var nog en välbehövligt uttalad tid där man accepterades gå in i sig själv och känna in och läka den sorg som man kanske faktiskt måste lära känna och låta läka.När vi inte riktigt alltid gör så idag så kanske vi faktiskt bär med oss en del oläkta sår och vad blir det av dem längre fram?

Mat blir för mig en ganska oväsentlig och ointressant grej när jag inte är i min mentalt starkare form. Som nu.

Jag kan nästan hela dagar låta maten utebli helt för att plötsligt då vid ett enstaka senare tillfälle drabbas av lust att äta precis allt jag vill. Eftersom min inspiration nu också fallit ganska pladask efter vistelsen med mamma på sjukhuset så vet jag ganska tydligt att jag inte heller kan förvänta mig resultat i min bantning. På sjukhuset gällde ju mammas överlevnad och min mathållning var helt oviktig. Jag är bara glad att jag trots detta klarade jag av att kämpa vidare hyfsat bra och med få undantag så länge mamma var vid liv. Efter hennes död så var min motivation tillbaka på noll. Då kom den enda men oundvikliga semlan. 

Det är knappt två veckor sedan hon gick bort nu. Straffet för min förlorade motivation är så här långt ett förfall i att jag en dag unnade mig en semla. En dag åt jag en skorpa. En dag åt jag en hemlagad sk potatisburgare som dottern tillagade. Jag åt efterrätt av kesella med bär hela två dagar förra helgen. Jag har ätit alltför många småsaker som en gång hot wings och chili cheese tops på MC Donalds men oftare har jag klarat av att låta det bli frukt eller då och då en Babybel ost. 

Jag har i alla dessa synder klarat av att hålla mängderna kolhydrater ganska sansade. Detta har så långt gett mig den kroppsliga protesten att jag enbart har stannat i samma vikt och ej gått ner något alls mera sedan senast gjorda kontroll / veckoanalys. Jag antar att detta är ett litet bevis för hur pass "allergisk" eller känslig jag faktiskt är för en relativt liten mängd av snabba kolhydrater. Jag antar att jag ändå ska vara väldigt glad att vikten står på oförändrad. Jag kan bara att göra det enda rätta och det är att erkänna mitt syndande för mig själv och för andra. Annars faller ju hela min övertygelse om att alla bantningsmenyer, idéer och magoperationer egentligen är att förkasta. Allt sitter ju i vårt huvud och i vår förmåga att tala om sanningar för oss själva. Jag tror dessvärre inte på något annat. Vad jag tror på är fakta som att vår mat innehåller olika ämnen, värden och mängder av saker vi behöver, inte tål eller är känsliga mot. Reaktionerna vi får av dessa födoämnen kan variera beroende på hur mycket vi då rör på oss eller på hur vi genetiskt är betingade att ta upp dessa ämnen. Det tror jag själv så starkt på att jag på olika sätt ska visa det för både mig själ och andra. Syndernas bekännelser och tiden för vetskapen om effekten av dessa är helt enkelt här. 

Det är väl i känslor och lägen som där jag befinner mig nu som jag ofta ger upp eller hoppar av mitt mål. Jag får än en gång inse att det nu är dags för ett samtal med den lille satan i huvudet. Det är min egen match om min kropp och dess välbefinnande. Kanske är det den sista chansen jag får. Det vet ingen. Jag är inte ens i närheten av mitt slutspel och det är dags att ge mig själv syndernas förlåtelse för denna gången och ta nya tag iför nya veckor så snart jag känner att det går. Jag ska övervinna veckans kommande begravning och känslor runt denna. Allt kan med andra ord hända. Jag har så många duster som ska drivas framöver och ingen av dem kommer att bli enkel eller speciellt trevlig så det är bara att försöka bita ihop. 

Eftersom jag mest har bekänt synderna här ovan så vill jag för den godare känslan ändå få avsluta med lite bilder på måltider som trots allt har hållit sig bra inom ramen för vad jag har tänkt mig. Matlagningen går relativt enkelt eftersom jag hela tiden talar om för mig själv att det faktiskt inte behöver kännas jobbigt att anpassa maten med både arbeten, barn, barnbarn och annat. Jag håller verkligen med mig själv. Det går förvånansvärt enkelt om man inte lägger en onödigt stor press på vad man ska köpa och handla för mat.

Det där med att banta som svårt i kombination till andra i hushållet är skönt nog en helt bortblåst känsla. Mycket tack vare att jag tillåter vilken simpel mat som helst och hur mycket upprepning av mat som helst. Min kropp blir inte lyckligare av variationen utan den blir gladare av att jag lyckas hålla mig till det jag har lovat att göra. Då måste det så klart vara enkelt. Jag förstår mer och mer att den annars så pressade känslan i bantning har skapats av att jag just har känt mig styrd och stressad av alla experternas menyer och inköpslistor när det i själva verket varit så enkelt som nu hela tiden.

Det är ju väldigt enkelt om man bara inser att det handlar om att hålla sig till sanningen och att göra det som måste göras. Det där lät faktiskt som något så enkelt och smakligt att en politiker borde testa att göra det :-D

När jag säger enkelt så kan jag mena detta. Ta vad man har hemma och kommer över. Billigt eller dyrt spelar ingen roll så klart - din plånbok bestämmer. Kolla gärna efter mat med kort datum som är på extrapris. Kan göra goda exklusiva fynd till bra pengar där. Att göra det enkelt kan betyda detta. På en söndag kväll eller i början av en vecka kokos-panerar (enbart doppar i ägg och sedan kokos därefter kryddar med lite citronpeppar o salt) jag en paket spättafiléer, gjorde äggröra och kokade en påse färska rödbetor. Detta kan jag sedan förvara i kyl äta i olika former närmaste dagarna ibland rent av hela veckan(ex rödbetorna).

                                         Ex till en första god middag på en kväll.

                                          Eller till en god frukost med två kokta ägg.

                                          Eller som snabblagad lunch med en klick creme fraiche och gurka.

                                          Och kvällsmiddag igen med en god Björkvatten till efterrätt.

                                         En gryta på varfritt kryddad kycklingfilé, grädde och frysta rotfrukter blir till                                                  lunch. Toppat med lite naturell Yoghurt för syrlig brytning.                              

                                          Färsk kycklingfilé strimlad ihop med färsk paprika och grädde.Lägger i några                                               sugersnaps på slutet som endast kokas med i kort stund. Valfri krydda men jag                                             hade bara peppar, salt, salladskryddor dvs örtkryddor.

                                          God lunch av värmda rödbetor i smör. En halv paket                                                                                     av en bitlantpaté på halva priset i affären. Groddar och                                                                                 en Babybel ost. Smöret värmt med rödbetorna blir såsen. Mums!

                                          Nästan samma men en middag en dag när jag ätit dåligt.
                                          Lagt till lite micro-stekt bacon (lägger bacon på hushållspapper
                                          och värmer till önskad hårdhet) och en klick creme fraiche.