NÄR OCH OM EN RELIGION UPPSTÅR

I takt med att jag blir äldre möter jag frågor som jag inte har funderat så mycket på tidigare. Det som någonstans då och då av olika orsaker ändå har återkommit som en fråga för mig är om jag kan anse mig troende och i så fall på vad är jag troende. 

Jag kan i alla fall inledningsvis konstatera att jag har vuxit upp i ett hem som av många utomstående hade betraktats som huvudsakligen icke religiöst. Traditionsbundet men icke religiöst om man ser till trohet som kyrkobesökare. Samtidigt vill jag mena att mitt hem ändå i sitt innersta har haft en absolut del av en tro på en gud eller något som man kallar högre ändå. Slump, ödet och meningen med något är ord som vi ibland har använt oss av. Vi har också flera av oss delat tanken om att det en dag finns en plats där vårt liv på jorden övergår till ett liv i annan form. 

Vi är många av oss döpta, konfirmerade, vigda och begravna genom kyrkans försorg. Friheten att avstå detta har ändå funnits. Jag vet om att min mamma sedan barnsben bad sin aftonbön i hoppet om välgång och hälsa för sig själv och för oss hennes nära och kära. Vi har aldrig tvingats till att göra detsamma utan alla våra tankar om guds vara eller inte vara har varit både respekterade att vara våra egna och hörda. 

Jag kan inte förneka att sista åren med min mamma i livet ändå fick mig att oftare fundera mera på hur allt kan hänga ihop. Varför vi blir som vi blir och varför vi gör och säger det vi gör.Saker som mamma genomlevde i sitt sjukdomstillstånd tillsammans med saker som hon sa och gjorde då men också senare och kort inför och under sina sista andetag kommer att lämna mig ännu mer förvirrad och förundrad. Allt känns så drastiskt kallt, enkelt och logiskt men ändå så spännande varmt, obegripligt och oförklarligt. 

Med allt som händer måste jag ändå dela med mig av mina stora frågor och tankar om saker som: 

* Varför finns det religioner? 

* Hur gick det till när religionerna uppstod? 

* Hur skulle det låtit och tagits emot, om en av dessa religioner hade försökt uppstå idag?

* Varför är religionen befriad från en annars så förväntad utveckling? 

Kom ihåg att det jag skriver handlar helt om egna röriga tankar och känslor utan sakligt undersökt grund.

Låt oss börja med frågan om varför finns det religioner? 

Vi kan ju börja med att gå till mig själv.Jag är sjukt glad i livet och vill gärna vara med här så länge jag kan. Livrädd för döden helt enkelt. Jag har just förlorat min mamma som likaså hon kämpade in i det sista för att hålla sig kvar här i livet. Övertygad om att även hon egentligen var helt livrädd för det mörka obekanta slutet. Jag har på olika grunder förlorat även min pappa, en bror och en syster som också alla de gärna hade stannat kvar här i livet. Min personliga tro är därför att religioner av alla de slag har uppkommit av den enkla orsak att vi människor är otroligt rädda för allt det som vi inte kan påverka. Döden är ju en stor sådan sak. 

Döden - slutet - att på något sätt till slut åldras och vissna som en blomma skrämmer skiten av oss alla. Sjukdomen lämnar oss kvar i en strimma av hopp att överleva men att döden är total och definitiv det vet alla. Den skonar ingen oavsett pengar och makt. Vildaste busen, den fattigaste på gatan, mäktigaste miljardären, artisten, kungen, presidenten ingen kommer undan. Hur kommer vi förbi att delvis kunna undvika den känslan av vanmakt?. Hur får vi det definitiva att bli inte så definitivt? Vi måste hitta på något så klart. Den intelligenta människan behöver något hon kan tro på för att få ett bättre svar än det definitivt oundvikliga? The End är inte populärt. 

 

Vi människor har ju lyckligtvis men också ibland tyvärr begåvats med en fullt tänkande och ofta mycket analytisk hjärna. Det går snabbt att göra just den analysen att vi måste hitta på något för att undvika det oundvikliga. Vi har många även lyckats träna fram ett emotionellt sinne som med hjälp av kroppens alla olika delar signalerar för ex ond smärta eller skön känsla. När dessa signalsystem arbetar tillsammans så händer en massa konstiga saker med vår kropp och det är endast med droger och medfödd eller tillfogad skada som vi kan störa ut dessa signalsystemen kraftigt. Den analytiska delen av hjärnan har ju då tidigt upptäckt att det fanns saker som droger som fick oss att klara av att tänka bort vissa saker som vi upplevde som obehagliga. Det finns många vetenskapliga bevis för att människan tidigt använde sig av droger. Syftet med att använda dem vet vi inte alltid lika säkert något om. Kanske var det ibland bara en slump att drogerna användes. Att tugga eller röka något är och skulle ju kunna vara en kroppsligt reflexmässig rörelse eller sysselsättning så väl som något annat. Detta med droger för mig osökt in på min nästa fråga. 

Hur gick det till när religionerna uppstod? 

I mitt tidigare arbete som handledare för flyktingungdom fick jag ofta frågan om jag var troende.Jag svarade ungefär som det jag har beskrivit om religiösa tankar i mitt hem här ovanför men med ett extra understrykande till saken att jag naturligtvis också har ett hopp om att det väntar mig ett liv även efter att min tid på jorden är slut. Det var ofta i framförallt denna punkt som vi med våra olika religiösa bakgrunder också gärna enades vara väldigt samstämmiga. Vi hoppades och kände alla oavsett vår tro på att det är och har varit av värde att vara snäll mot våra medmänniskor. Vi hoppades alla på att vi efter slutet här får del av en annan plats där vi lever lyckliga utan smärta och ondska och där vi slipper oroas för flera smärtsamma avslut. Detta för mig i tanken tillbaka på hur dessa religiösa skrifter en gång uppkommit och hur de alla blev så olika trots ett väldigt likvärdigt innehåll. Önskan om evigt liv i trohet utan ondska, död och smärta. Det av alla gemensamt uppmålade paradiset. Hur blev detta nästan hela jordens gemensamma tankar? Den frågan är mer intressant än innehållet i skrifterna tycker jag.

I mina fantasier så blir hela svaret radikalt förenklat. Närmast komiskt enkelt för mig själv. Jag blickar i min fantasi tillbaka på en jord med betydligt färre och ack så glest utspridda människor. Jag ser också i tanken att dessa människor hade ett gemensamt oavsett livsplats och det var de mänskligt basala behoven som att äta, ha avföring, sova, föröka sig och annat sådant som gav den känsla av vällust. Jag tror och vet sedan även att denna tidiga människan till sin natur har varit både nyfiken och därmed upptäckande. Min kraftigt förenklade känsla av religionernas uppkomst är helt enkelt sådan att människor i rörelse, från olika delar av jorden, genom en slump har hamnat på en och samma plats. Denna större samling människor levde där ett liv under utveckling som inte sällan helt enkelt också ledde dem till djuriska större fester där människor efter användande av droger gick loss både sexuellt, handlings- och tankemässigt. Under dessa omständigheter vet vi alla i modern tid att det föds både väldigt bra och dåliga berättelser. Jag föreställer mig att redan då och i sådana större sällskap fanns det också personer som var betydligt smartare än andra. Dessa personerna var då som nu ofta personer som hittade tankar och metoder kring att lösa ett eller flera problem eller uppdrag lättare än andra. I min fantasi lyssnar den mer drogpåverkade gärna på en sådan persons berättelse och lämnar senare platsen för att i sin tur vilja berätta om det man lärt sig vidare till någon annan. 

Många personer i grupperna lyssnade säkert också nyktra på vissa av råden som kunde komma från de smartare personerna. Klokheten dyrkades och efterlevdes redan på plats. Därefter flyttade grupper av dessa personer var för sig ut på andra delar av jorden. Orden från dessa mera lärde män spreds sig på nya vilda fester med större eller mindre inverkan av droger. Ord från de lärde förvanskades så på vägen därifrån till att också bli både mera osannolika och förstärkta berättelser om hur man sett och lärt sig leva för att bli en lyckad människa. Versioner av en och samma lära kunde säkert utmynna i flera olika tolkningar som vardera kom att bli en religion. 

Vi kan ta en del ur nya testamentet som handlar om att Jesus går på vattnet. Min fantasi menar att det helt enkelt inte otroligt var så enkelt att man efter en större brakfest med upprepat intag av naturens droger till slut måste ro hem till Betsaida. Det var hårt väder och den som har rott en mindre båt och vet hur tungt det kan vara även nykter på sin sjö kan nog också föreställa sig hur det vore att ro den tidens större båt i hårt vatten. Kanske dessutom berusad eller väldigt dagen efter. Är man utmattad i kroppen av en långvarig rodd med avtagande eller rent av abstinens efter droger i kroppen så kan nog vem som helst förstå den som blir skiträdd och tänker att vi kommer aldrig mera hem. En sådan resa till sjöss kan få den starkaste att känna den värsta dödsskräcken och säkerligen kan det uppstå ett läge som får någon att få en illusion av personen som lovat möta upp dem på andra sidan. Oavsett om han då kommer gående på sjön eller ej vem vill inte se räddningen av en sann vän komma gående när skräcken för döden flåsat dig i nacken.

Väl framme på sin strand förefaller det mig heller inte otroligt att vissa av dem genast firar med att förnya sitt intag av droger för att klara av att förstärka och berätta om sin upplevelse av räddningen. Att fira kan vara ett sätt att få alla som har varit med att vilja hålla fast vid samma berättelser när man ankommer närmaste folkliga plats. Man talar sig samman för att också omvandla rädslor till ett skimmer av mod och egen ära i att ha fått lära och beskåda ett närmast övermäktigt kunnande. Allt för att göra sin farliga resa värd sitt besvär. 

Min gravt förenklade och kanske lätt ironiserande syn på dessa stora skrifters ursprung är inte på minsta vis menad att ha för att förkasta deras innehåll. Jag menar bara att min egen känsla är sådan att stora delar av alla dessa religiösa verk - med sina alla likheter - väldigt sannolikt är komna från en och samma ursprungliga region och person men därefter har blivit formad och förvanskad efter de personer som tog den med sig. Vi var enligt mig menade att ha en och samma tro om vi ens skulle tro. 

Jag känner mig också övertygad om att de alla är skrivna med innehåll som har baserats på ord från mer eller mindre drogpåverkade och hallucinerande personer. Väder, vind, droger, hälsa och tillgång på mat har så klart på samma sätt som det idag påverkar människan också varit saker som påverkat de personer som sagt sig uppleva det som har sagts och skrivits i dessa heliga skrifter. Vi måste idag bekänna oss intelligenta nog att klara av att förstå att faktorer som detta väldigt troligt kan påverka trovärdighet i det som blir skrivet.

Vad jag menar är att vi borde vilja förstå och våga ifrågasätta det vi har inte bara i traditionell bok utan så klart även i heliga skrifter. Speciellt eftersom dessa skrifter till stora delar också visat sig sätta hela mänskligheten ur spel. Skrifterna används som underlag för att rättfärdiga krig, mord, förtryck och en rad annat elände och vi låter det dessutom ske i namnet av dessa skrifters skapare. Trots att ingen säkert kan bevisa att jag har fel i ex min lilla egen teori och fantasi så låter vi dessa böcker användas till all världens grymheter som är precis det som jag tror i alla vill fly undan ifrån. Vi låter kanske tolkningar från en sjuk person eller en person med fylledille bli grund för att mörda vår granne. Det om något är väl sjukt. Det sjuka för mig osökt till min nästa fråga. 

Hur skulle det tagits emot om en religion uppstod på samma sätt idag? 

Låt oss säga att några tusen personer åker upp på storträff till Norrlands öppnare vidder. De vandrar länge bland myggor och fjäll och utsätts för hårt och pinande väder. Så slår de alla läger och en större grupp av dem alla går loss på vin och andra medhavda synder. En av de väldigt intelligenta men berusade deltagarna går en runda och kommer tillbaka till det större sällskapet och berättar att han mött två kloka män som vardera sade sig vara skickade för att berätta att de hade ett facit för ett evigt och lyckat liv, 

1) Den ena mannen hade sju kunniga kompisar med sig. Alla hade fått ett evigt liv och inte en enda av dem hade en mamma. Mannen sa att därför är kompisarna unika och nu måste därför alla leva efter dessa sju kompisars ord. De var nämligen skickade av den osynliga urmodern och genom att samlas på utvalda internetcafe i varje stad där man ska sjunga speciella sånger om henne så skulle man kan kanske få turen att komma i kontakt med skaparen till dessa sju kompisar. Fick man kontakt med denne så skulle man lovas vara garanterad ett evigt liv. 

2) Den andre mannen berättade att alla som ska sprida hans ord måste bli stämplade på låret av honom. Ingen annan får sprida ordet. För att bli denna ordbärare måste också den som ska sprida budskapet bära en gul klänning som har röda prickar nere vid fötterna. Alla män i landet ska sedan bära en randig pyjamas på sig veckans alla sju dagar annars lever de inte efter budskapet och måste straffas hårt. Alla som tror på hans ord måste även bära med sig åtta plåtburkar som är bundna i ett band som ska släpas i slalom efter sig på golvet samtidigt som man utropar "e-burken" fem gånger i rad. Dessa burkar har betydelse som förvaring för sina önskningar och önskningar får bara utropas enligt hans instruktioner skrivna på dessa burkar. 

Varje burk skulle representera ett viktigt behov i livet. Kärlek, familj, barn/fortplantning, pengar, lycka, makt osv  Mannen berättar att man måste åka till en ICA-butik varje kväll och vända sig med ena foten upp mot denna för att få sina önskningar hörda. Om man dessutom speglade sig tio gånger i en spegel varje morgon och utropar "e-burken" så belönas man extra i sitt nästa liv. 

 

Detta är så klart två överdrivna och kraftigt förenklade exempel på en start och grund till hur det låtit när en religion skulle uppstå. Frågan är vad vi gör med den första personen som återvänder från Norrland idag med vilja att övertyga oss om sanning i denna nya religion och berättelse? Sannolikt kör vi honom eller henne till närmaste mentalsjukhus? Vi gör det kanske också med nästa person, och med nästa och nästa också. Med den tionde ber vi kanske slutligen om ett bevis för männens existens och /eller åker vi själva upp för att möta och se dem. Varför? Jo för att vi förmodligen inte tror på vad som helst för att vi anser oss bättre vetande? 

När den som ville få oss tro kanske osedd straffar någon av oss som inte tror så infinner sig kanske tvekan att våga ifrågasätta. Kanske åker flera tveksamma upp och festar på innan alla kommit hem, Och låter sig övertygas Vad vet jag? I vilket fall som helst tror jag vi måste inse att allt gammalt som vi har fört med oss inte måste betyda att det fortfarande är en sanning idag. Jag tror att vi vill och behöver få tro för att vi är rädda för känslan att inte ha något att tro på? Vi är rädda att det eviga inte är evigt och för att det oundvikliga är precis så oundvikligt som det kanske är. Kanske. Kanske inte. Ingen av oss vet ju faktiskt hur definitivt det definitiva är och så länge det finns ett hopp om att det inte behöver vara definitivt så har vi rätt att tro det vi vill. Jag ser bara inte att vi ska låta döda och skada varandra för ett gemensamt behov av att slippa vara rädd för det oundvikliga. Detta för mig osökt till min sista fråga. 

Varför är religioner befriade från en annars så förväntad utveckling? 

Förlåt mig frågan Gud, Jesus, profeter och andra gudar. Förlåt mig men vad i era gott menade krafter och kunskapens ord får Er att göra oss så dumma så att vi tror att ni ville förbli så omoderna som ni har blivit? Vad får Er att vilja skada ert eget goda rykte så gräsligt med att låta vissa personer förvirrat bli dumma nog att tolka era budskap till att bli både ondskefulla och skadliga för framförallt kvinnor, sjuka och barn? Vad får religioner att ofta skada det finaste och viktigaste för fortplantningen som vi har? 

Den som uppfann glödlampan gjorde det uppenbart inte för att glödlampan skulle se likadan ut som idag. Den som uppfann bilen gjorde det inte för att bilen skulle se likadan ut idag. Den som uppfann kläder och skor gjorde det inte för att de skulle se likadana ut än idag. Den som uppfann radio, tv, data och telefon gjorde det inte för att de skulle se likadan ut och användas av enbart vissa, idag. Den som uppfann läkemedel och sjukvård gjorde det inte för att de skulle vara lika begränsade och få idag. Vi talar om utveckling. Allt har utvecklats medan tiden har gått och ingen säger emot. Alla tar emot och vill ha mer. 

Denna utveckling accepterar vi snabbare än blixten överallt och gemensamt i hela världen. Vi ser upp till den och dyrkar den precis som vi gör med en religion. För att att vi är kloka och intelligenta? Oavsett religion och bakgrund så accepterar vi och tar emot utveckling i allt vi vill ha eller hur? 

UTOM RELIGION!!!! Den utvecklas inte ett enda skit!!! Vem i hela friden sa att de som skrev skrifterna gjorde det för att religionen skulle efterlevas på samma sätt idag?  

DEN ska vara precis som den var för flera tusen år sedan.?? 

DET man skrev ska vara lika troligt och klokt nu som för tusentals år sedan.?? 

DE regler som de där så kloka gubbarna skrev och som passade så bra in i en tid för tusentals år sedan de ska passa in i en tid flera tusen år senare som vi lever i nu?? 

Hallå tror inte det va? Snälla hör du inte vad jag hör? Det säger sig självt att detta är den mest korkade och enklaste sak i världen som vi har missat. Vi har också utvecklats. Blivit smartare och intelligentare. Den bästa människan måste väl vara utvecklad nog att våga fatta att något har gått fel i religionerna. Något hakade upp sig. Någon inom alla våra religioner borde vågat tagit ett nytt stort beslut om möte att sätta sig ner för en ny klok modern religion. På riktigt. Kanske är det det som kunde leda oss till en efterlängtad fred på vår jord? Vad vet jag. Min fantasi följer i alla fall med mig vidare fram mot det oundvikliga slutet. Jag lämnar den skriven kvar här i hoppet för de kommande efter mig att arbeta vidare med.