Min relation till frukost har alltid varit ganska dålig. Om jag inte får den serverad på sängen vill säga. Eller möjligen på buffé med hotellfrukost efter 10 timmars törnrosasömn på ett hotell med sköna sängar.
Jag är kvällspigg och morgontrött sedan jag var liten. Inget har kunnat ändra det oavsett vad man har påstått eller föreslagit mig. Jag blir inte annorlunda och jag tänker inte må dåligt över det heller. Jag har klarat av att ta mig upp till jobbet även dagar det har tagit emot förstås. Värre än så är det inte men jag är oftast inte hungrig. Inte det minsta. Kan inte och vill inte ha mer än kaffe om jag inte måste eller får det serverat.
När jag 2009 träffade min man som på egen and hade lyckats gå ner från 120 kg till att pendla mellan 86-90 kg så undrade jag så klart hur han hade gjort. Frukost, små portioner och tidig morgonpromenad svarade han. Jag ville slå honom hårt för att han fick det att låta så lätt. Måste så klart istället se på honom med stor beundran för hans envishet och vilja när han lyckades. Han envisades med att be mig om lov att få hjälpa mig med att införa sin metod i mitt liv för att liksom inspirera mig. Få igång mig. Jag protesterade med orden att jag inte skulle klara av den tidiga morgonpromenaden han hade blivit tvungen att ta pga sitt jobb. Han menade att det inte hade betydelse för att jag vid tillfället ändå rörde mig mycket hårt och fysiskt i jobbet. Han ville däremot starta förbränningen med frukosten. Sagt och gjort. Min fantastiska man uppfyllde alla mina önskningar för att klara av att äta en frukost och jag fick alltså frukost på sängen varje dag. Jag får det ännu idag om jag vill ha det när han inte jobbar. Så bortskämd är jag. Förbränning av kärlek. Kunde man få det annat än med förälskelse eller sex ?
Den enda förbränningen som dessvärre startade var lusten att äta mera. Helst något med socker. Jag är en omöjlig och ologisk individ fick jag förstå. Jag serverades frukost under lång tid. Den bestod av det han själv hade klarat av att äta och det var oftast en skål havregrynsgröt (om jag klarade det), en liten smörgås och ett kokt ägg. Gott var det ju oftast för det var ju på sängen. Under tiden som min man utfärdade glada tillrop om att jag snart skulle få se resultat och att jag sakta skulle börja gå ner i vikt, så väntade jag själv på samma sak. Men inte...jag tänkte verkligen på det mesta jag åt vid andra måltider men ändå inte. Vi jobbade redan fysiskt och rörligt båda två. Jag kände däremot att min förmåga att motstå suget efter fika eller småsaker emellan målen blev svårare att stå emot. Något annat hade startat. Jag tål verkligen inte kolhydraternas morgon för det drar igång min lust att äta mera. Alla som skrek och skriker LCHF har rätt men jag gillar inte och klarar inte att klassa in mig själv i ett fack av något slag. Med era omedelbara och kartlagda metoder kan jag aldrig bli en av Er. Då blir jag en motsträvig. Och det tillståndet är förstås min hjärna som åstadkommer. Jag måste bli kompis med min hjärna först. Sen kanske. Det borde alla tänka på att bli först. Speciellt de som genomgår gastric bypass. Det kan inte vara bra att slänga sig under en kniv utan att först ha blivit kompis med sin hjärna. Man har ju ingen återvändo utan skada som man har med flertalet av sina andra misslyckande försök att banta. Det borde vara förbud att operera för problemet sitter ju i hjärnan och inte i magen.
Lite komiskt blev det att öppna Facebook idag. Jag känner ofta som att Facebook spionerar på mig. Vet vad jag gör och till och med vad jag tänker. Första artikeln som rullade upp idag var en artikel om just sockerberoende och hjärnans beteende ihop med socker. Mycket bra, trovärdig och lärorik sådan.
http://www.svt.se/plus/hjarnforskare-om-socker-ta-kommando-over-din-hjarna
Min frukost idag blev så enkel som att jag kokade upp ett antal ägg menade att ha också som backup, varav jag åt två till frukosten ihop med kaffe och en mjölkdrink med mellanmjölk, blåbär, 1 banan, två stora msk turkisk Youghurt, en msk flytande honung. Lite av det söta men det måste få vara så just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar