MULTI-TASKING MORMOR

Det där med att bli "ung" mormor förde så många underbara saker med sig. Det förde även med sig att jag måste återkalla eller uppdatera en del lite andra egenskaper och förmågor som man tvingades ha när man själv var förälder. En inte alltid icke besvärande Multi-tasking förmåga. Att klara av att göra sjuttio-elva saker samtidigt.

I min dag med de tre barnbarnen på snart 3, snart 5 och snart 6 år, så fick jag idag ihop en dag med godkänt betyg på detta. I alla fall enligt mig själv. Förutom att alla dagens måltider och mellanmål skulle tillagas och serveras så hann jag med att åka till byggvaruhuset, mataffären, tvätta, vika ner tvätt, para ihop 100 strumpor sortera in dessa och annan tvätt i allas garderober, pyssla, rita och lite plock.

Vid en av måltiderna där jag bereder och tillagar biffar på 2 kilo köttfärs så skall tre ynglingar sysselsättas. Det är då man blir tacksam av att hitta makens tre små nyss inköpta led-ficklampor. Man utropar att det antagligen finns en tjuv i huset och delar ut dessa ficklampor till vardera en lycklig nyutnämnd tjuvjägare. Man ber sedan alla i "patrullen" ge sig ut på tjuvjakt i huset. Man är för en gångs skull glad åt att man har tre våningsplan i huset som är etage-hus. Man är också då glad åt att huset av många orsaker inte är speciellt välstädat just nu. Ynglingarna hittar nämligen en rad spännande fynd av spår som de genast tycker är tjuvens. Ett mynt, en sönderriven pappersbit och en använd häftklammer på kontoret.

Under tiden jag tillagar mina biffar så utropar jag alltså min stora imponerade beundran över deras förmåga till att klarat hitta alla spår. Jag förklarar att de har väldigt rätt i att de alla är viktiga och trovärdiga spår dvs "myntet är antagligen från en stöld han har gjort i annat hus, pappersbiten är en bit av en karta som han antagligen har gjort på de hus han har tänkt sig bryta sig in i och häftklammern måste vara från att han antagligen lånat vårt kontor för att skriva ett hotbrev eller kanske ett förlåt-mig-brev för att han kanske ångrade sig och smet ut".

Mina små storögda tjuvjägare gjorde sin fantastiska insats under hela den tid som jag behövde för att steka biffar och göra potatismos. Snart femåringen tittar vid ett tillfälle fram i trappan närmast köket och ropar "mormor du måste göra dig redo och genast ringa polisen när vi ropar att vi har hittat honom". Man blir varm inombords av alla inlevelse och fantasi som kan skapas tillsammans med lite köttfärsbiffar.

Life as granny is so good !