Mötet som jag berättade om i inlägget morse är avklarat. Intet förvånade var en av deltagarna som lovats vara där och som mycket väl hade behövt vara med (samordnare) inte närvarande. Utan vidare förklaring i detta berättar den fortsatt lika skickligt säljande platschefen att vi istället kunde glädjas åt att få möta mammas nya kontaktperson. Detta är den tredje nya kontaktpersonen sedan hennes inflyttning i oktober.
Till vår glädje så fick vi se att det är då en av de absolut varmaste, trevligaste och mest effektiva kvinnan (så klart tjejen:-) som arbetar i huset. Chefen inleder med att klia oss på ryggen med att vi ska vara glada över detta tilldelande eftersom tjejen "tyvärr" är eftertraktad och önskad att ha som kontaktperson av alla de äldre. Så konstigt va? Jag förstår mycket väl exakt hur han menar men kan inte låta bli att slås av att man i denna bransch tycks vara så ointresserad av att "vända och vrida på sakerna som säljer". OM jag får fälla kommentar från en amatörs teorier så kan jag också säga att jag tror att mycket av lösningar på trångsynta problem ligger i just denna inställningen. Hela omsorgen arbetar i och under en slags smitta av det förgångna . Ett moln från en kommunalt förlegad, förslappad, förslöad och insnöad tid då man istället gömde så mycket av skiten ( = problemen ) under mattan som möjligt. Förvisso var tiderna kanske bättre genom att vårdtagarna var både färre men framförallt bättre i sin hälsa. Så länge man var hemma och på boende annars var man ju på annan vårdinrättning eller vårdhem och fick den avsedda omsorgen där.
Jag menar helt enkelt att intresset för att vilja se när något eller någon är extremt bra och populär så fördjupar man sig inte nämnvärt i varför. Man studsar liksom inte av nyfikenhet och utropar att detta måste vi kolla upp som man hade gjort i vilken annan bransch som helst. Låt säga en bilfirma säljer enbart tre modeller av bil. Av någon anledning så säljer plötsligt enbart en av modellerna och då också riktigt mycket. ALLA gillar en och samma bil. Jag kan garantera att det är då många huvuden som fördjupar sig i just varför och hur denna bil har blivit så omtyckt och att flertalet modeller skulle vilja och kommer att göra sitt bästa för att ta efter den framgången. INTE OMSORGEN. Har man otur kan ju sådant innebära att faktiskt alla kan få börja ta i och att alla faktiskt kan få börja jobba. På riktigt. Tjejen som är duktig borde ju djupanalyserats och inspekterats på hur och varför hon får flyt i sina arbetsdagar samtidigt med nöjda gamlingar. Jag är övertygad om att det har mest med hennes personliga inställning att göra mer än med hennes utbildning.
Under en av våra klagomålspunkter - ständigt försvunnen tvätt och kläder speciellt då dyra medicinska stödstrumpor- nämner just tjejen ifråga lite suckande att "det är inte alla som liksom snurrar på trumman i tvättmaskinen så ibland följer en strumpa med till nästa tvätt och kommer på så vis fel.
Helt logiskt och egentligen helt förståeligt. MEN kan inte detta lilla (ursäkta ordvalet) helvetes problemet göras något åt så att vi anhöriga ska slippa att vid varje besök hos mamma gå runt och störa personal med att be dem gå och eftersöka vår mammas stödstrumpor på varenda rum? Ska det vara så svårt att lära folk att snurra på en jävla trumma i en tvättmaskin?
Jag kan garantera att om jag hade kapital nog så skulle jag starta landets första och enda "militärdisciplinerade" skola för hemtjänst- och omsorgspersonal. MED CHEFER Det KAN inte vara möjligt att ett helt gäng generationer ska bli så förlorade så att de inte ens kan lära sig bädda en säng eller tömma en tvättmaskin? Jag drömmer denna dröm ibland om hur jag driver fram min sak med en närmast militär skola för hur man ex bäddar en säng. Flera av våra senare generationer behöver tydligen lära sig att det finns minst sjutton, men om de gamle får bestämma det, mest troligt trettiotvå olika sätt att bädda en säng på. Med ALLA dessa metoder att bädda går det att få så fina sängar så att du kan släppa ett mynt som studsar på den eller i alla fall så pass bra så att den gamle du just betjänade känner sig "hemma i sin säng". Det vore värdigt. Gode Gud giv mig pengarna så ska jag visa dem. "Hemsktjänst" kan bli hemtjänst igen om man bara vill det.
Det jag berättar beskriver bara en promille av det vi sett och som skulle kunna förändras till det bättre. Det krävs dock en energi, intresse och en viss vilja att satsa kapital. Det krävs sådant för att bygga status i en bransch. Vi har så ofantligt mycket som talar för att vi måste börja betrakta livets slut med värdighet och på så vis också ge hela omsorgen och dem som arbetar där den status de så väl förtjänar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar